Reflektioner

Matematik

När är matte roligt?

• När man förstår
• Förstår nyttan
• Omedveten om att man har matte
• Lär sig något nytt

”Matematisk verksamhet är till sin art en kreativ, reflekterande och en problemlösande aktivitet. Kunskaper i matematik ger människor förutsättningar att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer och ökar möjligheterna att delta i samhällets beslutsprocesser.” (Lgr 11) 

Om vi kan göra matten tillräckligt rolig och utmanande, kanske vi inte tappar eleverna när lusten inte längre finns där. Då finns det alltid dem elever som ändå klarar sig, men vi får inte glömma att vi har elever med olika bakgrund och förutsättningar. Studiemotivationen hos eleverna beror väldigt ofta på hur hemförhållandena ser ut. 

”As children grow older and leave preschool and kindergarten classes for the primary grades, they do not lose their need for variety. It would appear that some teachers and parents associate rows of individual desks with a shift in modes of learning to listening, speaking, reading, and writing. This shift is detrimental to all, but especially to those children with difficulties...” (Smith 2009) 

Vilket ansvar har vi som undervisar, att se till att eleverna fortsätter upp i högstadiet med att tycka det är lika roligt som när man hade sin första mattelektion i 1:an?

Jag är övertygad om att det är vi som är den främsta orsaken till att intresset svalnar med åren. Tristessen handlar då inte bara om förståelse, utan även om stimulans. Många använder fortfarande metoder som "göra-färdigt-hela-boken"-metoden. "Du-får-inte-räkna-längre-än- till-sidan"-metoden. Ja, det finns massor med orsaker till att elevens intresse kan komma att lysa med sin frånvaro. Det handlar således inte bara om att man inte förstår vad det är man gör.

Per Thulin påpekar i en artikel från 2009 att: ”Det har varit skralt med mattekunskaperna bland låg- och mellanstadielärarna, nu blir det mer matte än någonsin för dem i den nya lärarutbildningen.”

Vi får väl se om han har rätt. Gärdenfors hävdar att förmågan att behärska sitt kunskapsområde är en av de viktigaste faktorerna. Själv tror jag dessvärre att det mer handlar om förmågan att entusismera eleverna, fånga deras intresse. Det gör man inte hur lätt som helst. Goda ämneskunskapar och en oförmåga att retoriskt föra fram det på ett sätt som fångar elevernas intresse för ämnet, torr jag är det som måste till för att få med alla på tåget. Dessvärre kan det aldrig riktigt stämma med alla, då är vikten av flexibilitet i grupperna avgörande, om man nu har turen att arbeta på en skola med mer än en pedagog i respektive ämne. 


Ur skolans värdegrund och uppdrag:

Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. Detta ska åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer. Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. Eleven ska i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Strävan ska vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll. 

Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.